cherins

Den kongolesiske pastorn Jean Kabuidibuidi hämtades tidigare under kvällen av polis från förvaret i Flen. Pastorn sökte asyl i Sverige efter att i hårda predikningar i hemlandet anklagat regimen i det hårt krigsdrabbade Kongo för att begå övergrepp mot befolkningen.

Detta är fjärde gången som polisen försöker utvisa Kabuidibuidi som har tre barn födda i Sverige. Den 18 oktober 2011 skulle Kabuidibuidi utvisas för första gången. Polisen ställde dock in utvisningen men hänvisning till att ”omständigheterna i Kongo förändrats”. Ett nytt utvisningsförsök gjordes dock igen redan den 23 oktober 2011. Även denna utvisning tvingades avbrytas då piloten vägrade lyfta planet så länge Kabuidibuidi satt ombord. Den 15 november 2011 görs ett nytt försök att utvisa pastorn. Under ett stort polispådrag med över 30 inblandade poliser sätts Kabuidibuidi på ett flyg med destination Kongo. Flygplanet fick dock inte landningstillstånd i Kongo och pastorn återförs därför till förvaret i Flen.

Kabuidibuidi har nu suttit i förvar i över 130 dagar i väntan på utvisning. Aktivister runt om i Sverige mobiliserar sig under kvällen för att försöka hindra utvisningen av pastor Kabuidibuidi. Aktivisterna har dock stött på svårigheter då inte ens Kabuidibuidis ombud Claes Strömvall, fått veta från vilken flygplats utvisningen som väntas ske under kvällen, skall äga rum.

Fortlöpande information om utvisningen och aktionen för att stoppa utvisningen av Kabuidibuidi finner du på aktivisten Jonas Bergströms blogg samt under taggen #blockad på Twitter. 

Som ni vet har de flesta ungar i landet sportlov nu. Jag har lovat min son Bilaal att vi ska vara riktigt aktiva och sportiga under lovet. Fysisk aktivitet varje dag. Det blir med andra ord en hel del pulka och skridskoåkning. Vi testade första gången redan i lördags och idag var vi ute igen.

I lördags var första gången på evigheter som jag snörade på mig ett par skridskor. Pustade ut när jag kom dit, ingen jag kände var där. Jag visste att det inte skulle bli vackert och kände mig tacksam över att slippa just den delen förnedringen. Jag han dock knappt komma på isen förrän jag hör mitt namn. CHERIIIIIIIIIIIN!

Attans. Det visar sig vara en av mina föredetta kollegor på advokatbyrån. Hon berättar för mig att hon är där för att "träna" lite. Och med "träna" menar jag alla möjliga sorters piruetter. Framåt, bakåt, sidled, uppochner, ja ni fattar. Jo, det visar sig nämligen att hon är konståkare. Riktigt duktig sådan. Attans igen.


Eftersom det var strålande vackert väder skippade vi inomhushallarna i Gränby och tog oss till studenternas istället. Jag har bestämt mig för att lära mig åka skridskor en gång för alla nu, jag har aldrig lärt mig ordentligt eftersom jag bara åkt i skolan, en gång per år har inte varit tillräckligt. Men nu är det dags. Jag har gett mig den på att lära mig denna livsfarliga sport. Det är rena rama självmordsuppdraget varje gång men i slutet av denna vecka, då ska det gå. Eller i alla fall inte mindre elefantlikt. Inshaallah.

"[...] är i grund och botten inget annat än överdrivna rasistiska stereotyper.
Men om svennarna skrattar åt dig så är de i alla fall inte rädda för dig.
och det är ju ett steg framåt."

Orden är Martin Aagårds som i dagens Aftonbladet  berättar för oss exakt hur roligt det är med rasism. 

Texten är så förvirrad att man inte riktigt vet varifrån man ska börja angripa den.  Eller som Damon Rasti uttryckte det på sin Facebook-sida:   "Jag vet inte vad som är värst, sakfelen, analysen eller det faktum att vissa kulturmänniskor vill försvara sörjan".



Sean Banan, kung av komik eller bara pinsam pajas?



                  


PS. Lasse Lindroth var iranier...

Bilaal ropade på mig igår när han stod framför spegeln.

Bilaal: Mamma kolla, mina ögon ser ut som månar.

Jag: Haha, jaså då? Vem säger det?

Bilaal (överlägset): En cool snubbe.

"Skjut på oss istället. Låt Homs befolkning vila" Så löd texten på plakat runt om i Syrien igår. Orden är så starka att de tar ett stadigt tag om mitt hjärta och orsakar en känslomässig jordbävning inom mig. Den 9 februari slutade i Syrien med 151 dödsoffer. Av dessa var 11 barn. Flera hundratals offer skadades har har inga möjligheter att få vård. Armén valde bland annat att bomba sjukhuset i stadsdelen Douma. Eftersom ingen brandkår vågade sig dit fick byggnaden brinna. I Syrien dog igår 6 personer i timmen. Det är en person var tionde minut. Inte siffror, människor. Med namn, familjer, personligheter, egenheter som deras närmaste älskar, hatar och blir irriterade på. Precis som du och jag.

Jag vaknade upp i min säng i morse med min bebis tätt intill mig. Min bebis har stora mörka ögon, stora tjocka bulldogkinder. Han ger mig de godaste slempussarna du kan tänka dig och har ett leende som pulveriserar mitt hjärta. Jag höll honom nära mig och andades in hans doft och närhet.

Sen hugger det till i hjärtat.

Jag tänker på alla de föräldrar i Syrien som aldrig mer får uppleva det här. Denna lyx. Alla de föräldrar i Syrien vars oändliga kärlek för sina barn istället övergått till gränslös smärta. Igår förlorade en familj fem barn i Syrien. Fem barn. På en gång. Hur många barn har du? Den senaste veckan har över 100 barn dödats i Syrien.

Jag fäller tårar när jag känner min sons andetag när han vilar mot mitt bröst. Torkar snabbt och skamset bort dem. Hur många tårar har inte det syriska folket fällt?''
                                    


                                      

Situationen i Syrien fortsätter förvärras. Jag rekommenderar ALLA av er som inte har ett twitterkonto, att skaffa ett, bara för att kunna följa @syriennyheter. Rapporterna från Syrien blir bara vidrigare och vidrigare. Det är många gånger så illa att det i princip är omöjligt att ta till sig. 

Just nu pågår en massaker i staden Homs. Hundratals personer har dödats varje dag bara i Homs de senaste dagarna. Homs är även den stad som min far kommer ifrån och där jag i pincip har hela min släkt på min fars sida. För ett par dagar sedan kablades bilder ut på en liten bebis från staden Homs, endast fyra månader gammal. Bebisen hade torterats till döds inför sina föräldrars ögon.

Igår, den 8 februari stängde Assadarmén av elen och därmed även respiratorerna på barnsjukhuset i Homs. Det resulterade i att 21 för tidigt födda bebisar avled. Assadarmén har även använt sig av spikbomber och tryckvågsmissiler med hjälp av flygvapenet. Tryckvågsmissilerna är extremt kraftiga och fäller utan problem höga byggnader. Med människor i. Assad försöker bomba sin egen befolkning till tystnad. I Sverige sitter alltjämt den syriske ambassadören tryggt på sin rumpa. Sverige börjar nu blir ökända för sin tysta diplomati. Varför kastas inte ambassadören ut?  Samtidigt fortsätter syrier i Sverige hotas till tystnad. Ambassaden frånsäger sig naturligtvis allt ansvar. De som rapporterar om grymheterna i Syrien hittar på. Det enda regimen gör är ju att slå ner terrorister. Terrorister som är fyra månader gamla. Och för tidigt födda.

Över 8000 civila har nu dödats. En stor del av dem är barn. På grund av konstanta attacker är det svårt för aktivisterna att räkna de döda. Det är dessutom att det är förbjudet att hjälpa skadade. Men vem behöver ha så noggrann koll? Det enda regimen gör är ju att slå ner terrorister. Terrorister som är fyra månader gamla. Och för tidigt födda.

När jag var yngre tränade jag en hel del kamsport. Jag började med karate under några år, testade sedan på tae kwon do ett kortare tag, men fastnade slutligen för kung fu. Jag älskar kamsporter. Det är något magiskt vackert över det. Hur man formar sin kropp, smidigheten, styrkan. Frågar du mig så skulle jag säga att det är mer konst än sport.

Se bara dessa supertuffa ninjor från Iran. Precis så häftig drömde jag om att bli.






Nåja, även om jag dömde om att vara den där ungen i ninjakids som barn så är dagens verklighet rätt långt ifrån drömmen. Efter två graviditeter, lite sömn, mycket stress och en skilsmässa tar hälsan stryk. Jag är nu inte alls längre samma starka vältränade person som jag var under tonåren.

För ett par månader sedan pratade jag med en av mina systrar, jag beklagade mig över min kondition. Berättade också hur jag idag drömmer om att en dag bli en rktigt duktig löpare, ni vet en sån där som på lätta fötter glider förbi dig när du efter 200 meter lätt joggning dör andnödsdöden.  Syrran sa att det var ingen idé, det kommer jag aldrig klara av.

Min blogg-guru Svarten utmanade mig här om dagen. Trots att jag inser att det är helt uppåt väggarna kunde jag ju inte blotta min svaghet. Utmaningen lyder som följer. Om jag springer Stockholm marathon år 2013 (anmälningsmöjligheten för 2012 är redan stängd) så ska han genomföra Vasaloppet. Så, nu behöver jag ALLA tips ni har - för lagom till 2013 ska jag vara en av de där hurtiga personer som glider förbi er i uppförsbacken när ni har andnöd.

Syrran, Svarten - watch me.

BLOGGUPPROP

”Bästa sättet att kontrollera ett folk är att få det glömma sin historia” skrev Mustafa Kemal Ataturk, skaparen av nutida Turkiet, en gång i tiden. Tesen kan diskuteras, men den formar politiken än idag i det moderna Turkiet. Att vara etnisk kurd där har inneburit en avsaknad av rättigheter som vi i friare samhällen har tagit för givna.

Ända sedan 1930-talet har den kurdiska befolkningen i landet utsatts för en tvångsassimileringspolitik i syfte att hålla landet monokulturellt och monoetniskt. Detta har tagit sig uttryck i form av förbud av och motstånd mot alla former av avvikande kulturella yttringar, i synnerhet kurdernas. Detta har gällt språket, rätten till utbildning på det egna språket, och kurders rätt att organisera sig och stödja de politiska rörelser de själva vill.

Kurdiska reaktioner mot denna politik har bekämpats med kraftig brutalitet. Systematiska massarresteringar (även av minderåriga), förföljelse, tortyr och fängslande utan rättegång är skrämmande exempel på detta. Turkiet är det land som under 2011 fått i särklass flest domar mot sig i den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.

Till detta kommer etnisk rensning och massmord. Ett exempel på detta är förstörandet av mer än 3000 mindre samhällen och tvångsförflyttning av närmare 400 000 civila kurder under 80-talet. Den värsta enskilda incidenten som hänt har nog varit Dersim-massakern på 30-talet, som snarast bör betraktas som ett folkmord eftersom det kostade mer än 60 000 människor livet.

Vidare har staten genom skuggoperationer och öppna militära aktioner genomfört summariska avrättningar av kurder. Antalet offer för dessa uppskattas till minst 40 000. Dessutom har vi under flera år hört rapporter om användning av stridgas, napalm och vit fosfor mot kurderna.

Denna terror har inte upphört än idag.

Massarresteringarna fortsätter, likaså de militära attackerna och de summariska avrättningarna. Under senare år har man upptäckt över 30 massgravar i den kurdiska delen av Turkiet, och folkrättsorganisationer befarar att antalet massgravar kan vara upp mot flera hundra. Ett antal har hunnit grävas upp, bland annat en i dagarna där man hittills hunnit identifiera 23 skjutna individer. Vidare fortsätter militära aktioner, ofta över gränsen till Kurdistan i norra Irak, där  attacker har urskillningslöst ägt rum. Detta föranledde bland annat Roboski-massakern i kurdiska delen av Turkiet, där 36 civila – varav 20 var under 18 år – dödades i en flygattack.

Turkiets politik drabbar även barnen. I nuläget antas 3000 kurdiska minderåriga sitta i turkiska fängelser.

Detta är ett axplock av övergrepp som bryter mot FN:s universella deklaration för mänskliga rättigheter och mot Europakonventionen. Dessa övergrepp är oacceptabla och strider mot den humanism och moral som den demokratiska människosynen står för.

Vi som deltar i detta bloggupprop vill att Sverige och EU ställer respekt för de mänskliga rättigheterna som ett krav för ett turkiskt inträde i EU. Vi vill att regeringen använder alla tillgängliga demokratiska påtryckningsmedel för att få Turkiet att respektera människors rättigheter. Dessutom vill vi att Turkiet får klart för sig att de måste släppa de fängslade barnen omdelbart.

Stöd vårt bloggupprop för att få Turkiet att släppa minderåriga som arresterats av politiska skäl. Delta i debatten för kurdernas mänskliga rättigheter i Turkiet och mot den turkiska statens brutala politik. Sprid informationen vidare till berörda och intresserade.

Tillsammans kan vi kan skapa förändringar som garanterar de mänskliga rättigheterna och som leder till att de gemensamma konventionerna efterlevs.

Vi är många bloggare som publicerar detta inlägg idag. Ni får gärna kopiera det och publicera det hos er. Ju större spridning desto bättre.