cherins

När jag var yngre tränade jag en hel del kamsport. Jag började med karate under några år, testade sedan på tae kwon do ett kortare tag, men fastnade slutligen för kung fu. Jag älskar kamsporter. Det är något magiskt vackert över det. Hur man formar sin kropp, smidigheten, styrkan. Frågar du mig så skulle jag säga att det är mer konst än sport.

Se bara dessa supertuffa ninjor från Iran. Precis så häftig drömde jag om att bli.






Nåja, även om jag dömde om att vara den där ungen i ninjakids som barn så är dagens verklighet rätt långt ifrån drömmen. Efter två graviditeter, lite sömn, mycket stress och en skilsmässa tar hälsan stryk. Jag är nu inte alls längre samma starka vältränade person som jag var under tonåren.

För ett par månader sedan pratade jag med en av mina systrar, jag beklagade mig över min kondition. Berättade också hur jag idag drömmer om att en dag bli en rktigt duktig löpare, ni vet en sån där som på lätta fötter glider förbi dig när du efter 200 meter lätt joggning dör andnödsdöden.  Syrran sa att det var ingen idé, det kommer jag aldrig klara av.

Min blogg-guru Svarten utmanade mig här om dagen. Trots att jag inser att det är helt uppåt väggarna kunde jag ju inte blotta min svaghet. Utmaningen lyder som följer. Om jag springer Stockholm marathon år 2013 (anmälningsmöjligheten för 2012 är redan stängd) så ska han genomföra Vasaloppet. Så, nu behöver jag ALLA tips ni har - för lagom till 2013 ska jag vara en av de där hurtiga personer som glider förbi er i uppförsbacken när ni har andnöd.

Syrran, Svarten - watch me.