cherins

Har fått ta del av ytterligare en berättelse som jag gärna vill dela med er. En väldigt typisk berättelse om hur det kan vara att bära hijab i Sverige. Texten nedan hadlar alltså inte om mig.

För ett tag sedan arbetade jag som marknadschef på ett företag på Östermalm. Jag hade fått i uppdrag att styra upp en konferens för ett stort företag. Efter en tids planering var det äntligen dags för konferensen där vi skulle diskutera vårt samarbete.

De övriga deltagarna, alla äldre män, satt redan i rummet och väntade på den konferensansvarige marknadschefen när jag kom in i rummet. Medan jag går mot bordet säger en av männen med en avvisande ton, "tack, det är bra, vi har redan fått kaffe".

Jag förstod först inte piken utan nickade bara glatt och sa att det var bra att de redan fått kaffet, samtidigt som jag sätter mig ner.

En av männen tittar frågande på mig samtidigt som han undrar, "brukar lokalvårdarna vara med på mötena, frågar han och nickar mot mig."

Nej det brukar de inte, svarade jag. Men däremot brukar den marknadschefen vara det eftersom det är denna person som avgör om konferensen blir av eller ej. I nuläget vet jag faktiskt inte om vi kan representera er eftersom ni verkar ha ordentligt med fördomar mot en er samarbetspartner. Jag ska tänka på saken.

Sedan packade jag ihop mina papper, reste mig upp och gick därifrån och lät dem sitta kvar.

Det blev en hel del vi-ber-om-ursäkt-samtal, chokladaskar och blommor efteråt. De förklarade att de inte hade förstått att jag var marknadschef eftersom jag bar "huckle".